Översättning av artikel i Eesti Filatelist Nr 15, 1974, (Anders Håkansson).

Peter G Gleason

AERONAUT (PÄEVALEHT)- OCH TEETSOVTANDNINGARNA

Redaktörens anm: Den här artikeln är återgiven med vänligt tillstånd från The Airpost Journal i vilken artikeln först publicerades.(Vol. 45, Nr 1, oktober 1973). Den kommer också att finnas i "Handboken över Estnisk Filateli", som nu är i tryck.

För många filatelister är de svåraste och mest missförstådda estniska frimärkena 10 och 20 Mark luftpostfrimärken från 1923 (C7-8) som tandades av Päevalehttryckeriet i Tallinn.
Företaget var också utgivare av Tallinns dagliga tidning kallad "Päevaleht” (fritt översatt Dagbladet eller Dagliga Nyheter). Tandningen gjordes på begäran av Aeronaut Linjeflyg - vilket hade regeringstillstånd att sälja luftpostfrimärken och biljetter på Mündigatan i Tallinn. Dessa tandade frimärken såldes endast i det här kontoret i Tallinn och på ingen annan plats (1,2).

Aeronautkontorets officiella status var jämförbar med ett lokalkontors och erhöll officiell stämpel 1925. Enligt Juurik (3) befattade sig Estniska Generalpostkontoret inte Själv med sådana tandade frimärken, utan accepterade dem för postal användning, på precis samma sätt som lokala postmästartandningar accepterades.

Emellertid är statusen på Aeronauttandningarna inte precis desamma, eftersom 1923 års luftpostövertryck gjordes av regeringen som ett medel att ersätta Aeronaut för att befordra luftpost. Vanligt porto krävdes för luftpost, jämte luftpostporto och den erhållna avgiften för luftpostmärkena betalades till Aeronaut. På så sätt kan tandningen av Aeronauts "egna" frimärken av Aeronaut mycket väl anses vara "halvofficiell". Herr Anton Teetsov var direktör både för Aeronaut och tidningen Päevaleht och det anses vara han som ordnade så att tandningen gjordes. Vanligtvis hänvisas till tandningen som "Päevalehttandningen", men det är mer passande att hänvisa till den som "Aeronauttandningen, för att inte förväxla den med de privata tandningar som senare gjordes av Päevalehtföretaget åt herr Teetsov (de är hänvisade till som Teetsovtandningarna).

Det är inte känt exakt när Aeronauttandningarna gjordes, men Eichenthal (4) s1år fast att "utgivningsdatum” var 8 oktober 1923. Enligt Org (5) hade den tandningsmaskin som användes en enda tandrad (mått 11 1/2), liknande den som skulle kunna användas för tandning av vanliga papperskvitton. Det är inte känt om mer än ett frimärksark tandades per gång. Weiner (6) slår fast att 2000, 20 Mark frimärken tandades först, följt av 300, 10 Mark märken. Tandningen avbröts beroende på att resultatet var så dåligt (mycket ojämn och svår-att-separera-tandning). Weiner säger också att endast 10 Mark-frimärken med ojämn, glänsande gummering tandades och att samtliga 20 Mark frimärken var från Första tryckningen (karminrött övertryck). Alltså är inte 20 Mark frimärken med tegelrött övertryck Aeronaut och inte heller 10 Mark frimärken med jämn, matt gummering.

Därefter kom Teetsov överens med chefen för Päevaleht att tanda fler 10 och 20 Mark frimärken med samma tandningsmaskin för Teetsovs privata användning. Men innan Teetsovs privata tandningar blev gjorda, reparerades maskinen och många av tänderna (kanske alla) byttes ut. Så, i stället för att bli mycket ojämna som Aeronauttandningarna, är Teetsovs privata tandningar skarpa och rena. Eichenthal (1) slår fast att ett hundra av varje valör tandades åt Teetsov och att den informationen erhölls av Päevalehts tryckerichef som ursäktande förklarade att han inte kunde vägra en begäran från tidningens direktör (dvs Teetsov). Det bör nämnas här att Teetsov var en betydande person vid den tiden och var också en välkänd filatelist. Det finns en viss oenighet huruvida hans privata tandningar gjordes av spekulativa skäl eller av en nyck. Eichenthal skriver att "Teetsov aldrig nämnde sin egen produktion” vid personliga samtal. Org(5) slår fast att han inte känner till några exempel när Teetsov sålde eller handlade med några av sina märken som om de var Aeronauts. Emellertid uppträder Teetsovs garantistämpel på samma plats på baksidan av både Aeronaut- och Teetsovfrimärken.

I bästa fall kan Teetsovs frimärken anses vara privata tandningar. I sämsta fall kan de anses vara förfalskade imitationer av Aeronauttandade frimärken. Det är intressant att notera att Teetsovs 10 Mark frimärke har setts på flygbefordrade brev som också var frankerade med 20 Mark Aeronaut frimärken. Dessa brev är daterade november 1923 och är adresserade till Jüri Ots, en tjänsteman och pilot vid Aeronaut. År 1941 blev Teetsov deporterad av ryssarna och försvann. Det har ryktats att en del av hans filatelistiska material sedan har dykt upp i Sverige.

A och B- Aeronauttandningar.
Lägg märke till hålens oregelbundenhet, mellanrum och bristande placering i rät linje.

C och D- Teetsovtandningar. Hålen är mycket renare och bättre i rät linje.
Hålens diameter är något större än bredden på papperet mellan hålen.

E- Äkta frimärke med förfalskad tandning (vanlig typ).
Hålen är något mindre än Teetsov och Aeronauttyperna. Hålens placering i rät linje och mellanrum är exakt (bättre än Teetsovtypen).

F- Simson Kull förfalskat frimärke med förfalskad tandning.
Lägg märke till den skickliga simuleringen av Aeronauttandningen inklusive pappersfragmenten i hålkanterna.

Aeronauttandningarna är generellt mycket ojämna med sönderrivna, kvarblivna pappersfragment fastsatta vid kanterna till tandningshålen (se figurerna A och B). Hålen varierar i storlek, form och position, förmodligen beroende på de slitna tänderna i tandningsmaskinen. Å andra sidan är Teetsovs tandningar skarpa och rena. Hålen varierar bara obetydligt i storlek, form och position. Diametern på tandningshålen är allmänt större än bredden det återstående papperet mellan tandningshålen (se figurerna C och D).

Många äkta 10 och 20 Mark märken tandades av andra, inklusive många frimärkshandlare i Tallinn (1). Nästan alla sådana tandningar har renskurna hål med jämna mellanrum och god placering i rät linje. En del har fel tandningsmått. Den vanligaste typen som hittats i USA, är med korrekt tandningsmått, men hålen är lite mindre än Teetsovs (diametern på tandningshålen är mindre än bredden på det papper som återstår mellan hålen). Den här typen av tandning har hål som alla har samma storlek form och position. Placeringen i rät linje är mycket god (se figur E). Nemvalz (7) tror att inga av andra tryckningens 20 Mark frimärken tandades åt Teetsov, så det tegelröda övertrycket har inte setts vare sig med Aeronaut- eller Teetsovtyper.

En genomgång av den filatelistiska litteraturen avslöjar åtskillig förvirring bland luftpostlärda (8-11) i deras försök att reda ut hemligheterna i Aeronaut- Teetsovhistorien.

Huvudproblemet har varit bristen på några som helst uppgifter från Estlands Generalpostkontor, förmodligen beroende på att tandningen inte var officiell och naturligtvis lämnade Teetsov inga detaljer om sin del av pusslet. Kanske har artiklar som den som skrivits av Lee (12) bidragit till förvirringen.

Särskilt denna artikel innehåller en omfattande mängd felaktiga upplysningar skrivna på ett auktoritativt sätt (utan referenser) och innehåller t.o.m. en beskrivning av en "tandningsvariant” i vilken diagonalen mellan tete-beche-paret är tandad (faktiskt en förfalskning). T.o.m. Weiner (13) och Schönherr (2) gjorde det felaktiga uttalandet att skälet till det ojämna utseendet på de ”äkta” (Aeronaut) tandningarna beror på att papperet var dåligt. Teetsovs och andra renskurna tandningar på samma frimärken indikerar klart att felet i första hand var tandningsmaskinens och inte papperets. Förekomsten av talrika, privat tandade (varken Aeronaut eller Teetsov) 10 och 20 Mark frimärken på världsmarknaden tycks ha ökat förvirringen, fastän Arkanguelsky (14) var på rätt spår genom att misstänka att endast "de ojämna tandningarna” var original.

Goodkinds (15) upptäckt av ett av Jüri Ots brev gav upphov till en del upphetsning, men närvaron av både ojämnt och renskuret tandade märken på samma brev tenderade att förstärka mysteriet.

Brev från Paldiski med tandade 10 och 20 Mark frimärken beskrevs senare (16). De här tandningarna är också ojämna, men de är en lokal postmästares i Paldiskis tandningar, vars hål är mindre och mer separerade från varandra än Aeronauttypen. Många av de tandade 20 Mark frimärkena från Paldiski har det tegelröda övertrycket, vilket hjälper till att skilja dem från Aeronauttandningarna. Förekomsten av Paldiskitandade frimärken ledde uppenbarligen Braunstein (17) till att dra slutsatsen att Aeronaut måste ha sålt sina tandade frimärken i ett Paldiskikontor.

Denna felaktiga information rapporterades också nyligen av Lowe (18) tillsammans med misstaget att en "symaskin användes av Aeronaut” för att tanda frimärken. Lägg förekomsten av hundratals förfalskningar till alla felaktiga upplysningar ovan, så är det inte underligt att det har varit så mycket förvirring runt dessa frimärken.

Utgående från min begränsade erfarenhet är nästan alla tandade 10 och 20 Mark frimärken som sålts på amerikanska auktioner antingen förfalskningar eller äkta frimärken med förfalskade (eller privata) tandningar som varken är Teetsovs eller Aeronauts. Teetsov har ofta felaktigt blivit anklagad som tillverkaren av renskurna tandningar på äkta frimärken och det är kanske lite ironiskt att Teetsovs "produktion" faktiskt är den mest sällsynta av dem alla.

Källförteckning:

1. Eichenthal V, Personal communications 1971-73.

2. Schönherr W, ”Estlands” Kohls Briefmarkenhandbuch II Auflage page 403, 1927 (German).

3. Jurrik P ”Eesti Lennupostmargid" Eesti Filatelist #8:18-19 1962 (Estonian).

4. Elchenthal V, Catalogue of Estonla Eesti page 37-8 1962.

5. Org V Personal communications 1971-73.

6. Weiner J "Die 10, 20 und 45 Mark-Marken der Luftpost-Aufdrucksausgabe von Eesti”. Estonia #26:5-6 1939 (German).

7. Nemvalz V, Personal communications 1971.

8. Goodkind M, ”Estonia Mystery Part IV”, The Aerophilatelist's News Vol 6 #24:92 1951.

9. McDonald D, ”The Estonian Airpost”, Stamp Collectors, Fortnightly #37:154 May 16, 1931.

10. Adams C, ”Estonia 1920-1923, Some unresolved problems" Aero Field #26:111-3 July 1962.

11. Adams C "Some Unresolved Problems of Estonian Airmall Stamps" The Airpost Journal vol 33 pp. 415-16 September 1962.

12. Lee H, "Air Mail Stamps and Service of Estonia” Weekly Philatelic Gossip vol 18, 31:961-2 1933.

13. Weiner J Verzeichnis Eesti's pages 43, 70-1 1934 (German and Estonian).

14. Arkanguelsky E, ”Estoniaa Airmail Stamps" The Aero Philatelist's News, vol 4 #22: 86-7 1949.

15. Goodkind. M, ”The Mystery of Estonia, Scott C7, C8” The Aero Philatelist's News vol 5, # 23: 88-9 1950.

16. Goodkind M, ”Estonia Mystery" The Aero Philatelist's News, vol 6 # 21: 83 1951.

17. Brunstein M ”Histoire de la poste serienne en Estonie" Balasse Magazine # 188: 26-8 1970.

18. Lowe M ”The Air Stamps and Airmail Services of Estonia", Stamp Collecting vol 119 #9:429-39 1972.