FRIMÄRKET SOM PLACERADE ESTLAND PÅ EUROPAS KARTA

Av Elmar Ojaste (SFF Filatelisten #10, 1999)

Ett fungerande postväsende och egna frimärken brukar vara de första tecknen och ett bevis på att en ny stat de facto har uppstått. Estland förklarade sig som suverän republik den 24 februari 1918. Den förklaringen var dock mer en viljeyttring än politisk verklighet. Den skedde dagen före den tyska ockupationsarméns inmarsch i Tallinn och var visserligen ett uttryck för folkets vilja, men placerade ingalunda Estland på Europas karta. Krigshändelserna i november 1918, det tyska kejsarrikets sammanbrott och början av det estniska frihetskriget gav det estniska folket en möjlighet att börja forma sitt eget liv och organisera statliga myndigheter. Ett av de första stegen var bildandet av Estlands Postverk. T f statsminister Jaan Poska (1866-1920) visste att postmästaren i Tallinn, Hindrek Rikkand (1874-1940) redan i september månad hade börjat samla ledande posttjänstemän i syfte att organisera posten i Estland. Jaan Poska gav den 10 november 1918 order till Hindrek Rikkand att bilda postens ledning och överta postkontoren i Tallinn från tyskarna. Den 13 november 1918 samlade Rikkand åtta äldre posttjänstemän (H Anto, K Bõskov, Ed. Kepp, Ed. Laaban, J Mits, A Pitka, V Soopan och K Triumph) till ett sammanträde för att bilda ledningen för Eesti Post (Estniska Postverket). Detta datum är officiellt tillkomstdatum för Estniska Postverket. (R.T. nr 63 - 1921. R.T. = Riigi Teataja - Estlands Författningssamling).

ESTLANDS FÖRSTA POSTTARIFF
utfärdades av kommunikationsminister F Peterson redan den 15 november 1918 (R.T. nr 2-1918). Av tarifferna att döma behövdes i första hand frimärken i valörerna 2, 5 och 15 kopek. Det dröjde dock endast tre veckor innan en ny posttariff utfärdades. Den började gälla från 1 januari 1919 och innehöll den första valutareformen: 1 mark = 100 penni. Enligt den nya tariffen fanns det inte längre behov av frimärken i valör "2".

Övertagandet av postkontor från tyska ockupationsmakten (Postgebiet Ob. Ost) började den 17 november när postkontoren Tallinn 1 och Tallinn 2 bemannades med estnisk personal. I ett brev den 18 november meddelade Rikkand att huvudpostkontoret i Tallinn skulle övertas den 19 november och omedelbart börja sin verksamhet. Man använde i början datumstämplar med text på ryska och/eller provisoriska gummistämplar med estnisk text. Portoavgifter betalades i reda pengar och antecknades på försändelserna.

Ursprungligen hade man tänkt använda finska frimärken men de finska myndigheterna begärde 60 procent av nominalvärdet för frimärkena och man avstod därför. Istället började man söka möjligheter att trycka egna frimärken i Estland.

BESTÄLLNING OCH TRYCKNING AV FRIMÄRKEN
Den 18 november 1918 besökte två herrar - Hindrek Rikkand och Eduard Laaban - Bernhard Mäns Tryckeri* i Tallinn för att utröna om tryckeriet kunde åta sig att trycka estniska frimärken. Faktorn vid tryckeriet, Rudolf Zero, förklarade för gästerna att tryckning i högtrycksförfarande (boktryck) var mindre lämpligt då tillverkning av klichéer och stereotypering av dessa är tidskrävande. Han föreslog att i stället använda stentryck. Rudolf Zero rekommenderade att som grundmaterial använda de trycktyper och ornament som tryckeriet använt samma år vid tryckning av stämpelmärken för de tyska myndigheterna.

Enligt beställarnas önskemål sammanställde Rudolf Zero omgående en liten tryckform för Estlands första frimärke. Han använde därvid för orden "EESTI POST" i 12-punkt (en punkt 0,376 mm) grotesk tryckstil i negativt utförande. Ornamenten i 6-punkt ordnades i grupper av fyra så att dessa bildade ett blomstermönster. "5 K” i hörnen är satta i 6 punkt negativ text. Tryckformen var omgärdad av 1-punkt linje. Således blev formens höjd 62 punkt och bredden 50 punkt. Med denna tryckform gjorde Rudolf Zero ett stort antal enskilda avtryck. Han använde därvid litografisk överförningsfärg och papper med ge1eyta. Zero överlämnade avtrycken till postens företrädare och rekommenderade dem att uppsöka och ett stentryckeri. Ett sådant hittades i Nõmme, strax utanför Tallinn – ”Georg Bölau Reljeef-ja Kivitrükikoda” – i översättning: ”Georg Bölau Relief & Stentryckeri”.


Rudol Zero
(1887 - 19??)


Georg Bölau
(1875 - 1963)

Tryckningen av Estlands första frimärken utfördes alltså i stentryck, som är ett plantrycksförfarande som bygger på litografin och således är föregångare till dagens offsettryck. Tryckeriet ägare Georg Bölau (1873-1963) tillverkade med hjälp av Rudolf Zeros avtryck ett flertal så kallade hjälpstentryck bestående av tio märken (se bild nedan). Dessa placerade han på ett större kartongunderlag och med hjälp av detsamma på tryckstenen. Slutprodukten blev alltså stenplattor för tryckning av 4x100 eller 2x50 + 4x100 frimärken.

Den 19 november utfärdade Rikkand en skriftlig order till posttjänsteman Johann Kalkberg att denne tillsammans med Karl Sauks omedelbart skulle åka till Nõmme och i Bölaus tryckeri överta kontrollen av frimärkstryckningen. Man skulle trycka märken enligt följande: 2 kop: 300.000 st, 5 kop: 500.000 st och 15 kop: 500.000 st. De första märkena som trycktes var 5 kop. märken - som således blev Estland nr 1 - i första tryckningen 514.000 st. Tryckningen skedde under tiden 22 till 28 november och arkanordningen var 4x100 frimärken. Dessa märken - Estland nr 1 – började saluföras till allmänheten söndagen den 24 november 1918 i Tallinn med omnejd.

Estland nr 1 - Blomstermönstermärken 5 kop. - trycktes i fyra olika upplagor:
I tryckningen 22-28 november 1918. Upplaga 514.000 st.
II tryckningen 11-17 december 1918. Upplaga 509.000 st.
III tryckningen 5-6 mars 1919. Upplaga 304.500 st.
IV tryckningen 2-4 april 1919. Upplaga 614.500 st.
Således trycktes totalt 1.942.000 5 kop. frimärken.

Man hade även förberett tryckning av 2 kop. märken. Hjälpstenen med fem märken var iordningställd. Ändringen av posttariffen gjorde emellertid att behovet av dessa bortföll och de trycktes aldrig.

TRYCKFÄRG
5 kop. Blomstermönsterfrimärket är tryckt med rosa omättad stentrycksfärg. Vid olika upplagor kan färgen variera i ton och mättnad. Färgen är ljuskänslig och kemiskt påverkbar. Således förekommer en del färgförändringar, som till och med kan ha åstadkommits avsiktligt.

PAPPER
anskaffades från Finland. Ursprungligen var pappret vitt och slätt, men blev vid gummeringen gulaktigt. Tjockleken varierar mellan 0,05 och 0,07 mm. Inom de olika upplagorna är den dock tämligen enhetlig. Vattenmärken i form av linjer förekommer.

GUMMERINGEN
är gulaktig, halvmatt, tunn och tämligen jämn.

TANDNINGEN
Estland nr 1 var otandad. ”Tandade” märken förekommer endast som så kallade postmästarperforering. Dessa är kända från följande postkontor: Juuru, Keila, Keina, Narva Nuia, Nuustaku, Paide, Paldiski, Suure-Jaani, Tartu och Vöhma

Blomstermönstermärkenas serie består som bekant av fyra märken. Utöver 5 kop. som härvidlag har behandlats trycktes även:
15 kop. Ljusblå. Fem tryckningar (30 november 1918 - 3 juni 1919). Upplaga sammanlagt 3.599.500 st.
35 (penni) Gråbrun. Tre tryckningar (18 januari - 2 maj 1919). Upplaga sammanlagt 2.047.000 st.
70 (penni) Olivgrön. En tryckning (23 - 27januari 1919).Upplaga 503.000 st.

GEORG BÖLAU
född den 4 maj 1873 i Tallinn, död 7 juni 1963 i Helsingborg, lärde sig yrket i S:t Petersburg och arbetade vid J.W. Männiks Tryckeri i Tallinn fram till 1907. Bölau grundade samma år sitt stentryckeri i Nõmme, strax utanför Tallinn.

Hans son, fil. dr. E Bölau, Höganäs, har återgivit sin fars minnen i samband med tryckningen av frimärken är 1918 och 1919; ”Papper kunde man få från Finland men med tryckfärgen hade min far stora svårigheter. Dels att skaffa färg i så stora mängder och dels att blanda färgen så att man fick rätta toner och mättnad. Tryckeriet som låg i min fars hus vid Rahumäe, var beläget i undervåningen. Kriget pågick och plundringar förekom. Min far sov i tryckeriet och hade en pistol under huvudkudden. Kontrollen vid tryckningen var rigorös; all makulatur brändes av postens kontrollanter." Dock finns några bevarade hjälpstensavdrag, prover med mera, som hamnat i samlarhänder. Det som fanns i tryckeriets arkiv - frimärken, prover med mera - överlämnade Georg Bölau den 1 juni 1940 till Estlands Postmuseum. Denna gåva innehöll bland annat ett helt tryckark Estland nr 1 (II tryckningen).

STENTRYCK
eller litografi är ett plantrycksförfarande och föregångare till dagens offsettryck. Stenen som man använder vid tryckningen är ren, finkornig och tät kalksten som planslipats. Trycktekniken grundar sig på principen att vatten och fett inte blandar sig. Ytor som ska tryckas behandlades så att de stöter bort vatten och ger därmed möjlighet för den fetthaltiga tryckfärgen att fastna på stenen. Stentrycksmetoden började användas redan på 1700-talet.

OGILTIGA TILL FRANKERING
blev Blomstermönstermärkena tillsammans med 19 andra frimärken från och med 1 juli 1926 (R.T. nr 28-1926).

Det har skrivits en hel del och på flera språk om Blomstermönstermärkena. Särskilt bör man nämna Sigurd Roove, som var en stor forskare och kännare av dessa märken. Ihågkommas bör även Wemer Schönherr, Donald McDonald, Emil Bruhl, Fred J Melville, Harry Walli och Vambola Hurt.

Estland nr 1 - det rosa 5 kop. märket, som gavs ut den 24 november 1918 var således det märke som markerade tillblivelsen av en ny stat och som placerade Estland de facto på Europas karta.

*Bernhard Mäns Tryckeri i Tallinn, Laigatan 5, var direkt efterföljare till Tallinns äldsta Gymnasietryckeri grundat år 1633. Från 1796 till 1903 tillhörde tryckeriet A H Lindfors och hans efterträdare. Tryckeriet bildade 1923 tillsammans med flera andra tryckerier AB Ühiselu Tryckeri.