ESTNISKA FÖRFALSKNINGAR I FARTEN.
EN VARNING TILL SAMLARE ATT SE UPP VID BYTE ELLER KÖP.

Av G. M. Eklund. (Svensk Filatelistisk Tidskrift 1945)

Under de senaste åren har Sverige varit den lugna vrå dit massor av flyktingar under mer eller mindre äventyrliga och strapatsrika färder styrt kosan undan kriget och dess härjningar. Om vi undantaga våra skandinaviska brödraländer, så är det mest de forna baltstaternas – Estland och Lettlands invånare, som sökt sig hit. Givetvis har var och en sökt rädda med sig, det han ansett värdefullt och eventuellt realiserbart – i många fall kanske en spillra av en förmögenhet.
Tiden för flykt var knapp, utrymmet litet och sålunda måste det medtagna ta minsta plats. Vad var då naturligare, än att man tog med sin samling frimärken – den skulle man väl ha lätt att avsätta!


Flyktingbåten Karin anländer till Sverige. Överfarten tog elva dagar på grund av en storm.

Detta resonemang har skäl för sig, samlare som visste sina märkens värde kunde säkerligen känna sig, trygga, men hur var det i de fall, då man förut aldrig sysslat med frimärken och nu under tvång och på inrådan av andra köpte vad som bjöds? Ja, man kan nog med fog säga, att de estniska frimärkshandlarna in i det sista haft gyllene dagar; det mesta av deras lager har säkerligen vandrat hit och till Tyskland.
Men under dylika förhållanden finnes all anledning att ställa sig skeptisk till mångt och mycket av det som nu utbjudes här hemma från dessa länder. Redan tidigare ha vi vetat om att Estlands såväl som Lettlands märken förekommit i stora förfalskade upplagor, och detta till och med av de billigare emissionerna. Personligen finner jag det egendomligt, att detta tidigare ej påtalats, och särskilt att i en serie artiklar om förfalskningar i en annan tidskrift ej något nämnts om detta förhållande, ty ofta finner man falska märken i byteshäften och affärer.
Redan från början vill jag betona, att det fordras en ganska ingående kännedom om de olika estniska märkenas tryckart, papper m.m. för att kunna med säkerhet avgöra om en förfalskning föreligger, ty åtminstone till en början trycktes nästan varje valör i flera olika upplagor, som väsentligt skilde sig från varandra med hänsyn till tryck, papper och färg. Dessutom voro märkena skäligen enkelt tecknade, varför det helt naturligt var lockande för herrar förfalskare att ge sig på dem.
I det följande skall jag försöka ge några vinkar om de förfalskningar, som jag träffat på. Men tyvärr har jag icke haft tillräckligt stort material till förfogande, varför jag fått falla tillbaka på den utmärkta handboken Schach den Fälschungen, där egna observationer ej räckt till, när det gällt att avgöra märkenas äkthet.
I denna förträffliga handbok får man utmärkt handledning i de olika ländernas förfalskade märken, men av allt att döma, så bör den snart nog erhålla ett supplement eller få en ny upplaga, ty nya falsifikat upptäckas titt och tätt även om ej den skyldige blir näpst. De sista rönen betr. Estland gälla välgörenhetsmärkena "Aita hädalist" – och 1930 års Kroon – övertryck. I den fortsatta redogörelsen följer jag Zumsteins katalog, som f.n. torde vara mest spridd.

Zumstein 5-8. 5, 15, 35 och 70 Kop.
Som tidigare nämnts finnas stora poster helfalsifikat ute i marknaden av de allra tidigaste emissionerna, Zumstein 5-8. Enligt vad som sagts mig från tillförlitligt estniskt håll, så ha dessa märken förfalskats (falsktryckts) huvudsakligen för de transoceana länderna, men åtskilligt har även funnit avsättning på närmare håll. I regel trycktes dessa falska märken i fyrblock. Jag har bl. a. nyligen funnit ett fyrblockstryck av 35 K. chokladbrun, som formligen utstrålade intryck av förfalskning. Dylika block med breda marginaler har aldrig tryckts officiellt!
Samtliga dessa valörer trycktes från början litografiskt och de ha samtliga samma sirliga arabeskmönster som de äkta. Trycket är som förut sagts hos de äkta emissionerna högst varierande, vilket givet underlättar en förfalskning. Vissa kännetecken för de förfalskade märkena kan man dock klart iakttaga:
1. Papperet hos de falska märkena är vitare och bättre limmat än hos de äkta.
2. Gummit är rent vitt, medan det är gult hos de äkta.
3. Färgen är klarare än hos de äkta.
4. Hos de äkta är den fyrkantiga inramningen om EESTI POST alltid med skarpa hörn, hos förfalskningarna äro hörnen avtrubbade och arabeskmönstret flyter gärna samman med kantlinjerna.
Obs! Alla fyrblock tryckta som specialblock äro falska!

N:o 10-12. 15, 35 och 70 p.
Originalen äro tryckta på tunt papper (cigarrettpapper) och även förfalskningarna äro tryckta på så snarlikt papper, att detta ej ger bestämd skillnad. Vanligen äro förfalskningarna tryckta, i 6 och 24 block, men n:o 12 i 8-block, varvid de fyra mittersta förseddes med övertrycket "2Mk". Se fig 5! Märkenas storlek resp. avstånd från varandra är exakt som hos originalen. Kvartslampa ger tydligt besked, men även för blotta ögat tydliga kännetecken finnas.
N:o 10. 15 p. är vanligen hos de förfalskade märkena tryckt i för kraftig färg, som gärna slår igenom det tunna papperet. Dessutom fattas oftast hos förfalskade märken de lodräta strecken mellan värdesiffran. och ordet PENNI. Gummit är för slätt och helt vitt, hos de äkta mera gulaktigt samt ojämnt.

N:o 11 och 12. S.k. flygande måstyp, 35 och 70 p.
Även här ger kvartslampan bästa utslag, men också färgen, som gärna, slår igenom, skiljer de förfalskade från originalen, vilka i regel ha ett mindre klart tryck. Måshuvudet och vågorna äro sämre tecknade på de falska märkena.

N:o l3 och 14. 5 och 10 penni siffertyp.
De förfalskade märkena av dessa båda valörer äro utmärkt väl gjorda och svåra att skilja från de äkta. Emellertid finnes en hållhake, avståndet från P i Penni till ytterramens inre kant är smalare hos de falska märkena. Särskilt tydligt är detta hos 10-pennimärket.
Obs! På sista tiden ha vi fått hit en massa färgnyanser av såväl mås- som siffertyperna. De förekomma från rena svarttrycken till guld på blåfärgat glanspapper samt på såväl kartong- som kriterat papper. Dessa är icke att betrakta som verkliga provtryck utan fastmer som privat tillkomna fantasitryck utan något som helst värde.

N:o 15-20. 25 p.-2,50 Mk. Revalsilhuett.
Dessa märkens förfalskningar äro utomordentligt svåra att skilja från de äkta, och det torde endast vara möjligt för dem, som verkligen ingående känna till såväl papper som tryck hos Estlands frimärken. Det enda som skiljer trycket hos ett falskt märke från ett äkta är, att det falska visar en bild, som är en aning mera avtrubbad eller nött än den äkta. Men å andra sidan så var trycket för de äkta märkenas olika emissioner ofta ganska dåligt, så att detta kan vara en för svag hållhake vid bedömandet. Däremot är färgen hos de falska märkena oftast starkt glänsande och slår gärna igenom papperet, vilket även företer en ganska stor skillnad från de äkta genom större glättnad.

För samtliga här ovan nämnda fall gäller, att man nästan lika ofta träffar på stämplade falska märken som ostämplade. Naturligtvis äro de använda makuleringsstämplarna ävenledes falska. De vanligaste äro Tallinn/A/23.III.22, Narwa/A/9.VIII.21, Sindi/A /2.8.19, Tarvastu/B/14.XII.21, Otepää/A/17.IX.20, Tallinn/E/15.10.19, Pärnu/A/20.5.21, Tallinn/0/8.VIII.21, Tallinn 20.V.24.

N:o 21-22. 1-5 Mark, typ vikingaskepp.
Av dessa båda valörer har två av Estlands större, kända förfalskare, Siimson och Kull, ägnat 5 Mk. speciellt intresse. Som bekant trycktes detta märke i två upplagor varvid man till den första använde ett vitt papper med en ytterst svag grå underton och till den andra upplagan ett trähaltigt, grått papper från den inhemska fabriken vid Räpina. I genomfallande ljus har det sista papperet ett vävliknande utseende med ljusa fläckar eller punkter. Som vanligt är originaltrycket ytterst växlande med ibland tjock, ibland tunn färg och dessutom olika färgnyanser. Härvidlag har man sålunda inga möjligheter att skilja äkta och förfalskade märken åt. Däremot är bredden på samtliga falska märken 1/2 m.m. längre än de äkta, nämligen 30mm i st.f. – 29,5mm.
Tydligt kan man skilja ett falskt märke från ett äkta genom en del olikheter i gravyren, nämligen:
1. Ordet MARKKA står högre upp från undre ramen hos ett falskt än hos ett äkta märke,
2. Vänstra värdesiffran har 5:ans horisontalstreck starkt uppåtsvängt (fig. 1).

Fig 1        Fig 2

3. Nedre kanten av det stiliserade blombladet i hörnornamenten är hos de äkta förstärkt, hos de falska mycket tunt (fig. 2).
4. Nedre delen på M i Markka feltecknad,
5. Staplarnas hörn i M äro skarpt spetsade hos de äkta, avtrubbade hos de falska.

Det antages, att ovanstående förfalskningar äro utförda av Siimson medan Kull fann det mera lönande att förfalska den avart av samma valör, som är känd under beteckningen "omvänt mittstycke", d.v.s. vikingaskeppet upp och nedvänt. Men här gjorde han sig skyldig till ett mycket stort fel i det att Kull för sina förfalskningar använde ett rent vitt papper - för de äkta märkena har dylikt papper aldrig använts! Dessutom finnas andra ytterst pregnanta skillnader, nämligen
1. Ordet MARKKA står högre från nedre kantlinjen i förhållande till de äkta.
2. Nedre kanten av det stiliserade blombladet i kantornamenten är icke förstärkt som hos de äkta märken (fig. 2).
3. Vänstra värdesiffran har uppåtsvängd fana (fig. 1).
4. Kantlistens tandning är oregelbunden; upptill visar den två tänder i mellanrummet mellan de båda E i "EESTI" och över andra E är första tanden ej uttecknad.
5. R i MARKKA har nedre slängen för spetsig upptill (se fig. 3).


Fig 3

I de fall, då detta falska feltryck förekommer stämplat har Kull använt sig av en Tallinn- eller Pärnu-stämpel med olika datum i innercirkelns horisontella fält.
Men det hade varit märkvärdigt om inte dessa märken i och för sig – sålunda med rättvänt mittstycke – skulle ha lockat herrar förfalskare. När profithungern uteslutande är drivkraften så bör ju valet falla på de valörer, vilka kan tänkas ge mesta valutan. Så har även skett och förhållandevis stora mängder förfalskade märken ha även kommit på marknaden av 25 Mk. valören.
Även i detta fall skedde tryckningen av de falska 25 Mark i fyrblock och förfalskningen är dessvärre ganska svår att skilja från de äkta märkena. Emellertid finner man hos de falska märkena, att färgen på det blå trycket så gott som unantagslöst har en markant dragning åt ultramarin. Ganska ofta är trycket mycket otydligt, beroende på antingen för mycket färg eller färgens sammansättning, och seglens vita linjer kunna då vara totalt borta.
Alldeles särskilt kan man märka att ett märke är förfalskat på följande:
1. Blåtryckets kliché är hos de förfalskade märkena något mer än 1/2 mm för stor på längden och skjuter sålunda ut något över kantlinjen på antingen höger eller vänster sida.
2. Det mörkbruna trycket hos ramlinjerna samt bokstäverna etc. är genomgående kraftigare än hos de äkta märkena.
3. Den korta S-formade linjen, som skall utmärka bogvattnet hos skeppet är hos de förfalskade märkena svagare och flackare än hos de äkta.


Fig 4

4. Speciellt tydligt framgår skillnaden mellan de förfalskade och äkta märkena på drakhuvudets utförande. Hos förfalskningarna är halsen vida kraftigare och övergår i bogen med en rundning i stället för en rak linje. Av de två halstapparna, är den översta kortare hos de förfalskade märkena, den undre tjockare än hos de äkta (fig 4).
5. Vidare äro de fem spjutspetsarna lika långa hos de äkta märkena, däremot är den 2:a spjutspetsen, från vänster räknat, kortare hos de förfalskade.

N:o 26-27. 35+10, 70+15 penni.
Dessa båda märken äro de första av Estlands välgörenhetsmärken och utgåvor till förmån för de krigsskadade. Även här är det papper och gummi som skiljer äkta och falska märken. De falska ha ett vitare och tjockare papper än de äkta. I flera fall ha de falska märkena ett avsevärt förskjutet mittstycke. Förfalskningar förekomma bl.a. där mittstycket är upp- och nedvänt. Man kan lugnt varna för förvärv av dylika "feltryck", ty det har aldrig funnits statligt tryck med detta fel.
Samtliga dessa påtryck ha förfalskats genom att äkta märken försetts med falska övertryck.
Särskilt är detta fallet med 1 Mk 15 p., 1 Mk/35 p., 2. Mk/70 p., Zumstein n:o 28-30.


Fig 5

I detta fall är det lätt att skilja ett äkta märke från ett falskt, ty i senare fallen visar M i övertrycket väsentliga skillnader från ett äkta. (Se fig. 5.)

Se även "A Review of Estonian Forgeries".